18:23:35
Konsten att rida ut nya utmaningar.
De senaste två dagarna har jag spenderat i skolbussen.
Jag har tidigare berättat att jag åkt med och lärt mig turerna, eller ja, försökt lära mig turerna.
Själva körningen är ju inga problem. Jag hittar runt till de olika platserna, men att hålla koll på alla dessa barn.
Att veta vart de ska, vem som ska åka vart, vem som ska av här och vem som ska med dit.
Tack och lov har jag haft stort stöd av de andra förarna som hjälpt mig att lasta på skolorna. Sedan bad jag barnen tjoa till när de ville att jag skulle stanna, och vad det tjoades!
"Tjooo, tjooo!" ropades det och jag stannade vid första bästa hus. "Nej, inte här! Nästa!" ropades det och jag rullade vidare fem meter. "TJOOO!" ropades det och jag stannade igen.
Goa ungar som hjälper till så snällt.
En annan liten kille satt fram hos mig och berättade vart jag skulle köra. Han berättade: "Sen kommer vi åka tillbaka och då ska vi svänga vid ett garage. Men jag kan säga till när vi kommer dit istället..."
Kan säga att det varit mycket snurrande i huvudet för att försöka reda ut allt. Komma ihåg och känna igen barnen. Försöka lära sig namnet på vart och ett av dem och så platsen de bor på.
Ansträngande har det varit, men åh, så roligt!
Nu ska jag ta mig an Jennys korvstroganoff. Det doftar ljuvligt från köket och magen ropar hungrigt efter min uppmärksamhet.
Imorgon återgår jag till min kära gamla linjebuss igen. En lättnadens suck dras för att jag red ut stormen. Alla kom rätt och bussen var hel och något sånär ren när jag lämnade tillbaka den till ordinarie chaufför.
Ha nu en god tisdagskväll, kära läsare!
Kramen!!