19:04:39
Nu känner jag att jag vill stoppa in ett finger...
...i trafikvettets underbara värld!
Jag är ju som bekant busschaufför. Jag lever mitt yrkesliv ute på vägen. Jag glider fram uppåt 35-40 mil om dagen. Jag passerar ett stort antal korsningar, jag rullar in i ett antal rondeller och jag blir omkörd väldigt många gånger på en dag.
Jag gör fel ibland. Det gör vi alla. Men jag gör oftast rätt. Ibland kanske inte helt enligt regelboken, men för det mesta håller man sig till ordning och reda.
Och det behövs. Hur skulle det se ut om vi inte hade våra trafikregler egentligen?
Anarki på varje liten gatstump... Hemska tanke...
Jag kan ärligt säga att jag vet inte riktigt vad man får lära sig på trafikskolan nu för tiden, men då jag tog körkort så lärde jag mig vilka regler jag skulle kunna för att fixa proven. Jag råpluggade till proven, och fixade dem utan större problem.
Något som saknas hos många trafikanter är dock trafikvett!
Att köra med insidan. Att använda sitt omdöme, och tänka till lite. Ibland i självbevarelsedrift, och ibland för att lösa en situation lite smidigt.
Jag har tänkt en del på det där under de senaste månaderna. Det är nämligen så att man byggt om riksväg 23/34 mellan Kisa och Rimforsa. Man har byggt 2+1-väg med mitträcke. Ganska långa sträckor är det enfiligt åt båda håll, men körbanorna avskiljs med ett stort och stabils mitträcke. Omkörningssträckorna är korta, och de enfiliga sträckorna är långa.
Vad händer då? Jo, fordonsförare stressar fram. Man pressar sig fram då tillfälle ges och ofta blir det tight med utrymme vid slutet av omkörningssträckan. Man har byggt fram en trafikfara i ambitionen att bygga bort mötesolyckorna.
Vägen är inte optimal i trafiksäkerhetssyfte, enligt mig.
Men, det kanske inte bara är vägen det är fel på. Nu har vi den här vägen. Vi, samtliga trafikanter på den typen av väg, kanske bör lära oss att köra på ett sätt som passar den typen av väg. Man kanske helt enkelt får anpassa sig till trafikrytmen, som oftast ligger mellan 80-90 km/tim. Att inte köra om ett fordon som färdas något under maximalt tillåtna hastighet gör förvisso att man bli någon minut senare till slutmålet, men det ger en hel del vinster också. Bland annat för miljön, om inte annat.
Att dessutom lägga sig med minst tre sekunders avstånd till framförvarande fordon borde vara en självklarhet.
Problemet med långsamt gående fordon kvarstår förvisso, men man kanske kunde göra reglerna tydligare för dessa. Att när tillfälle ges skall man gå åt sidan och släppa fram bakomvarande trafik.
Om vi helt enkelt tar det lite lugnare på vägen så kunde vi undvika dessa framstressade olyckor som skett på vägen mellan Kisa och Rimforsa under de gångna månaderna.
Ofta läser man i tidningen då det hänt en olycka att den skett "av okänd anledning"
Jag tar ett exempel som skedde utanför Rimforsa för någon vecka sedan. Några unga män körde av vägen då de körde på en grusväg. De körde "av okänd anledning av vägen" läste vi i Corren.
Och det är inte enda gången. I nio fall av tio då man rapporterar i media om en singelolycka så skriver man "av okänd anledning".
Jag kan komma med en kvalificerad gissning. I nio fall av tio berodde olyckan på alltför hög hastighet. Kanske inte i förhållande till gällande hastighetsregler, men för de omständigheter som rådde vid olyckan.
Borde man inte ta tag i det problemet? Föra upp det till ytan och försöka få folk att inse att hastigheten är avgörande! I Alla lägen...
En annan sak som jag stör mig på, som strax kommer ta fart är alla dessa sladdande, bakhjulsdrivna (ofta Volvo) bilar som med vrålande motorer kommer med bredsidan före i svängarna när snön väl har fallit.
Jag förde en diskussion för ungefär ett år sedan på sociala medier om att man borde ta tag i detta problem.
Enligt min erfarenhet så är det ofta Volvobilar med yngre förare i som kommer driftande i snön. Det händer säkerligen att det är äldre, mer erfarna förare som gör det och det sker säker i andra bilmodeller, men det spelar egentligen ingen roll. Det är lika farligt ändå.
Jag må vara en duktig förare, men jag kan inte garantera att jag kan stoppa mitt fordon för t.ex. ett barn som springer ut framför mig, eller för den skull ett djur, typ en katt, som rusar över vägen om jag kommer på bredsladd. Så fort snön faller så blir vägen en lekplats och bilen blir en leksak. Detta tycker inte jag är okej.
Jag blev näst intill idiotförklarad på de sociala medierna där diskussionen hölls, men jag fick inga vettiga argument för varför det var okej att köra som en galning bara för att det går att göra det.
"Pojkar är pojkar", "Man måste lära sig att hantera bilen", "Man älskar bilsport" och "Jag har järnkoll... Alltid..." var grundargumenten jag fick tillbaka.
Älskar man bilsport och vill lära sig att köra rally eller racing så gör man det på avlysta banor där man bara riskerar sig själv och sina gelikar. Inga oskyldiga som kan råka hamna i vägen...
Så det där med trafikvett tror jag man skulle jobba mer med. Redan från grundskolenivån. När jag var liten kom en skolpolis till min klass. Han lärde oss hur man cyklade på ett säkert och bra sätt. Det finns inte i dagens skola eller för den skull i dagens polisbudget.
Jag saknar faktiskt även Anita och Televinken.
De lärde mig genom sin trafikskola på grammofonskiva (ja, så gammal är jag...) på ett lekfullt sätt hur man ska agera i trafiken, och det redan i förskoleåldern.
Borde inte Televinken kunna göra comeback?
Ni som inte har en aning om vad jag pratar om får väl helt enkelt googla. ;)
Avslutningsvis vill jag bara säga:
Kör försiktigt och ta alltid god tid på dig i trafiken! Använd sunt förnuft och kör med "insidan".
Och framför allt, sluta lek på min arbetsplats!
Krama varandra i trafiken.