20:11:51
Ännu en helg efter ännu en vecka.
Ja, tiden rullar liksom vidare och jag hinner nätt och jämnt med. Den gångna veckan har jag jobbat tre dagar. Inte så ansträngande, men det blev lite action när jag trodde att jag var ledig i fredags förmiddag och mobilen plötsligt ringde. Det var Magnus, chefen i Kisa, som ringde.
"Jag kom just på att jag glömt säga till dig att du ska köra mat idag!" säger han lite småstressat.
"Jaha! När ska jag göra det?" frågar jag.
"För en kvart sen...."
Blev lite språngmarsch mer till Statoil där han mötte mig med lastbilen. En snabb lastning borta på Värgårdsköket och så iväg upp till fritids i Rimforsa där hungriga barn stod och väntade.
Så kan det gå när det är skollov och de som brukar köra vissa saker har ledigt. :P
Så kom helgen och jag åkte till vackra Björkfors.
En morgonpromenad bort mot Valö på lördagsmorgonen bjöd mig på denna vy. Man kan inte tro att det finns så vackra platser i denna världen, men det gör det. Sanslöst...
När jag kom hem till mamma igen åt jag frukost och sedan gick jag och syster med familj ut för att röja lite i trädgården. Vi skulle tända upp en brasa och elda ris. Alltid mysigt, men spännande. Det är ju rätt torrt i skog och mark, men vinden var obefintlig och jag laddade upp med vatten att släcka med om det skulle sticka iväg.
Det är alltid mysigt att elda. Man lyssnar på elden. Man ser hur den äter upp riset man eldar, och hur den förvandlar grenar till vit aska.
Eld är fascinerande. Kanske därför man sökt sig till brandkåren...
När elden lugnat ner sig kände vi oss rätt nöjda med dagen. En stor mängd ris var nu borta och vi hade kunnat avnjuta en härlig vårdag ute i solen. En fantastisk dag, helt enkelt.
Och inte blev den sämre när vi kom upp till mamma som gjort köttbullar...
Mumsigt så det heter duga... Och inte nog med det. När kvällen kommit var det dags för våfflor!
Vilken lördag... Bästa på länge! :)
Söndagen däremot blev inte lika mysig. Min syster Carina vaknade och tog sig knappt ur sängen. Hon har haft problem med ryggen ett tag men i morse var det värre än någonsin. Efter mycket vånda och ve bestämde vi att jag, Carina och hennes man Roger skulle åka in till akuten. Om inte annat så kunde de ju ge något mot smärtan.
Mycket riktigt gav de både det ena och det andra och efter fyra timmar kunde Carina gå relativt obehindrat igen. Ett antal piller rikare. En morfinkur på ett par veckor och rekommendation om att kontakta vårdcentralen på måndag.
Ryggen är verkligen en kroppsdel man är väldigt beroende av. Funkar inte den, funkar inget.
En stor eloge till akuten på Linköpings US. Massor med folk men det jobbade enträget på. Känns bra att veta att de finns och tar hand om en om något skulle hända.
Nu ska jag se avslutningen av första SM-finalen i hockey. Ska bli spännande att se om Växjö lyckas med det som Linköping inte lyckades med. Att kicka ut Skellefteå AIK.
Spännande, spännande...
:)