Leandertalaren

Jag har inte haft så jättemånga hyresvärdar genom åren.

 

Jag är en man som liksom stannar kvar om jag bara trivs. Ibland stannar jag kvar ändå av ren lathet, men oftast finner jag mig till ro och är tillfreds med tillvaron.

 

Men när man då väl gör en förändring, när man flyttar på sig, då inser man hur mycket bättre man kunde haft det.

 

Jag minns min första riktiga hyresvärd inne i Linköping. Ett gammalt slitet och ganska gistet hus på Nya Tanneforsvägen. Läget var kanon. 10 minuters promenad från centrum och affärer, restauranger, pizzerior och bageri alldeles intill.

Men denna hyresvärden, alltså... En man i dryga 50-årsålderns som alltid var på språng. Han drev en spel- och tobaksaffär i Linköping och ägde dessutom ett gäng fastigheter. Han hade väl inte stadens bästa rykte om sig, men det var en bra lägenhet och jag trivdes bra.

Trots murken källare, fuktstinkande tvättstuga, kalla och otäta fönster och lyhörda väggar.

Till slut tröttnade till och med jag på värdens eviga löften om "Jag kommer och tittar på det senare..." eller, "Jag ska bara göra en grej här först så ordnar jag det där sedan..."

 

Jag flyttade tillbaka till Björkfors. Ännu en  privat hyresvärd, men denna gång en som jag kände sedan tidigare.

Lägenheten var en av två i ett parhus och jag hade stor terrass och en liten gräsplätt till trädgård.

Jättehärlig lägenhet där jag bodde kvar i nästan 10 år. Men lite sjukdom hos hyresvärden ledde till att underhållet på huset blev eftersatt. Till slut kändes det inte kul att bjuda hem folk längre, då allt var så slitet. Spisen funkade dåligt, tvättmaskinen var sliten, terrassen höll på att ruttna bort...

Våran hyresvärd ville nu dessutom sälja husen han hade då han inte orkade ha dem kvar längre, så vi stod vid ett vägskäl, kan man säga.

Nu vill jag bara inflika att ingen skugga ska falla på någon utav dessa hyresvärdar, för de hade säkert den godaste av viljor och gjorde så gott de kunde, men det tar på tålamodet att gå och vänta på hjälp...

 

Vid detta skede i livet stod jag dessutom med nybliven sambo utan körkort så beslut togs ganska snabbt att vi styr flyttlasset mot Kisa.

 

Och det är definitivt inget jag ångrar.

 

Vi hyr nu lägenhet av Stiftelsen Kindahus. En fantastisk lya med vidunderlig utsikt över stora delar av samhället.

Kindahus är dessutom ett föredömligt företag. Så fort ett litet problem uppstår och man så mycket som knystar om det till kontoret så är det på tårna direkt.

Har ett exempel på när röret som leder fram vatten till toaletten började läcka för något år sedan. Det läckte ytterst lite och var absolut ingen panik. Men på sisådär en halvtimma så stod en serviceman och ringde på dörren med skiftnyckeln i handen.

 

Och nu, häromdagen, när jag skulle duscha så skulle jag vika upp den vägghängda torkhängaren som sitter på väggen ovanför badkaret. Något man alltid gör när man ska duscha då man inte är så kortväxt att man kan stå under den, men denna gång gick det inte som vanligt.

Ena väggfästet sa smack och sprack strax under skruven. Tack för det, tänkte jag och började fundera på om vart man skulle hitta en ny torkställning.

Så slog mig tanken att den kanske tillhör Kindahus. Så jag skickade en fråga via deras hemsida igårkväll, och klockan 11:00 idag satt en ny torkställning på plats.

Så ett stort fång av de rödaste rosorna vill jag ge till denna underbara hyresvärd! För att de alltid tar en på allvar, för att de alltid kommer så snabbt de kan om behov finns och för att de alltid är trevliga och serviceinriktade.

 

Tack ska ni ha, Kindahus!