Leandertalaren

Det är när jag sätter mig hos en tiggare ute på gatan och pratar med dem, ibland på knackig svenska, ibland på kraftigt bruten engelska och ofta med mycket teckenspråk, som jag inser hur bra jag själv har det.

 

Jag behöver inte oroa mig för om det ska stå mat på bordet varje dag, jag vet att jag varje kväll kan krypa ner under mitt varma täcke i min sköna säng och sova gott, och jag vet att jag varje månad får in pengar på kontot för jag har ett arbete där jag känner mig både bekräftad, omtyckt och behövd.

 

Jag behöver inte oroa mig för var jag ska ta vägen när mörkret och kylan kryper inpå. Jag behöver inte ta skydd under en bro och försöka slumra i de kalla vinternätterna. Jag behöver inte kämpa mig fram genom snömodden i mina slitna skor, sitta stilla på en liten filt eller kudde och försöka fånga förbipasserande människors uppmärksamhet.

 

Jag har aldrig behövt se mitt hem spolas bort av en översvämning. Har aldrig varit med om att allt jag äger försvunnit bort i forsande vatten. Jag har aldrig sett mina syskon, eller föräldrar kämpa för sina liv mot hunger och sjukdomar.

 

Jag har aldrig behövt oroa mig för att mina framtida barn eventuellt skulle bli sjuka. Jag har aldrig behövt vara bekymrad över att läkarbesök inte kan genomföras för att pengarna inte skulle räcka till. Än mindre skulle de räcka till medicinerna.

 

Jag har aldrig behövt hålla mitt sjuka barn i famnen, trösta det och säga "allt kommer bli bra", med vetskapen att jag just gett ett löfte jag aldrig kommer kunna hålla.

 

Jag har aldrig behövt ge mig iväg från mitt land för att min regering skiter i mig. För att de som bestämmer i mitt land inte vill hjälpa mig när jag inte kan hjälpa mig själv.

 

Jag har aldrig behövt komma till ett främmande land där jag inte förstår språket eller hur folket där lever sina liv. Där jag inte har en aning om vad som gäller.

 

Jag har aldrig behövt sitta på gatan och be om pengar för att överleva, och jag har aldrig blivit spottad på, eller svuren över.

 

Jag har aldrig träffat någon som jag beundrar lika mycket som dessa människor.