Leandertalaren

För tre år sedan inledde jag och Jenny vår gemensamma resa genom livet.

 

Det var den 21:e januari som jag via facebooks chatt frågade: "Är det du och jag nu?"

Och svaret jag fick löd: "Jag antar det!"

 

Romantiskt va?

 

Hur som helst så bestämde vi oss för att gå ut och fira denna årsdag igår istället för på onsdag då den faktiskt äger rum.

Det har blivit en tradition att vi går till Gula Huset och äter plankstek på våra årsdagar.

Och detta är en riktigt GOD tradition!!

 

Men om vi tar lördagen från början så kan jag faktiskt berätta en sak som rör den där lördagen i början av juni som tydligen är rätt viktig.

 

Igår hade Jenny bokat tid på Bröllopshuset i Linköping. Nu skulle klänning provas och beställas.

Då jag inte har så mycket smak när det kommer till klänningar och sådant och för att jag är lite skrockfull, brudgummen ska väl inte se sin brud före bröllopet, så åkte Jenny in tillsammans med sina närmaste vänner.

Elin, Carro, Catrine och Linda mötte upp i staden och de, och nu är jag hemskt fördomsfull, löpte amok bland klänningarna i butiken.

Elin som ska vara tärna och Jenny beställde sina klänningar så... Ja, nu är vi ju faktiskt ännu ett steg närmare målet i vår egen saga om ringen.

Jag kan tyvärr inte bjuda någon bild på underverken då de är hemligstämplade för min del, men ni får se i sinom tid. ;)

 

Men vad hade då jag för mig under förmiddagen kan man ju fråga sig. Jo, jag tog en lång sovmorgon, en utdragen frukost, ett par avsnitt av en serie jag följer på nätet och sedan inledde jag operation: Bli fin!!

 

Jag tog tåget (helt själv!!!!) in till Linköping.

 

Det gick trots stor pirrighet i magen jättebra. ;)

 

Jag mötte upp tjejerna på Babettes kafferi och tog med mig min blivande brud (plats för "ÅÅOOOOUUUUH!!!" från hennes tjejkompisar) och gick ner till Filmstaden.

 

Vi såg filmen "The Imitation game". En kolossalt bra film helt enkelt. Benneflik Humsterdumsteback (eller ja, ni vet vem jag menar...) spelar huvudrollen som Alan Turing. Mannen som under andra världskriget byggde världens första dator för att kunna knäcka tyskarnas kodade meddelanden.

En mycket gripande historia då han var en väldigt speciell karaktär. Jag ska inte avslöja för mycket om ni inte har sett filmen, men en stark rekommendation kommer jag ge er att gå och se den!

Den var fenomenal!

 

Så blev det alltså middag på Gula Huset. Tanken var sedan att vi skulle ta en liten krogrunda, men då Jenny fick magont efter maten så tog vi bussen hem. Där gled vi ner i soffan, kollade film och åt godis. Bästa medicinen mot magont, ju... ;)

 

Ha nu en fin söndag, kära vänner!