Leandertalaren

Vilka dagar jag haft som inledning på veckan!

 

Igår tog jag mig an uppgiften som skolbusschaufför igen efter jullov och andra störningsmoment. Det var med andra ord ett tag sedan sist, men grunden satt kvar någonstans långt in i hjärnan. Jag var rätt säker på hur jag skulle köra, så att säga.

 

Men det körde givetvis ihop sig innan dagen var över.

Ett barn som skulle byta skolbuss från min till en kollegas för att komma hem glömde att byta buss. Jag som inte lärt mig att känna igen alla barn till utseendet än körde glad i hågen efter att min kollega varit inne i bussen och hjälpt mig med vilka ställen jag skulle åka och lämna på.

Tyvärr tänkte inte han på att barnet som skulle byta till hans buss satt kvar i min buss.

 

Detta resulterade i att när jag släppt av min sista så satt en kvar... Och sov...

 

Jag fick ta mig ett varv hem till den kvarvarande passageraren och sedan sätta full fart mot Värgården för att hämta mina sista barn för dagen.

Jag var bara sisådär 20 minuter sen när jag rullade in och plockade upp dem.

 

Måttligt roade tonåringar, kan jag lova...

 

Men kollegan som missat barnet i min buss tog de som skulle längst bort på min tur. De kom på det sättet hem smidigare är om de hade väntat in mig. Jag tog mitt lilla gäng och körde på så gott jag kunde.

 

När sista passagerare klivit av drog jag en lättnadens suck.

Jag är inte den som stressar upp mig, men jag gillar inte när jag är så pass mycket försenad. Men det var ju inte mycket att göra åt saken. Jag hade ju gjort vad jag skulle, och allt berodde på ett enkelt misstag. I slutändan var ju det enda som hände att några barn kom hem 10-15 minuter senare än normalt. Och detta en dag då småvägarna antagit djupfryst form. 

Så jag är rätt nöjd ändå.

 

Idag har jag också kört lite "nya" turer. Eller turer som inte längre ligger på mitt schema, så att säga. 

Jag började dagen med en 540 upp mot Linköping vid 6:24. Och det kan jag säga att den största utmaningen var att ta sig till bussen på morgonen. Igårkväll kom nämligen en störtskur på den redan iskalla marken som då följaktligen frös till is. Och det ordentligt.

Stationsplanen i Kisa var rena skridskobanan. Jag bad kollegan Britt-Inger att ge mig en knuff bort mot rampen där bussarna står, men hon hade för dåligt grepp under sulorna för att få iväg mig sa hon.

 

Linjen var bitvis spännande. Jag var sisådär 15 minuter sen till Linköpings resecentrum. När jag rullade in där skulle jag ha påbörjat nästa linje från Köpmansgränd för 5 minuter sedan, så förseningen låg kvar. Jag tog mig dock vidare så raskt jag kunde och körde linje 58 till Finspång. Där fick jag faktiskt en bensträckare på tre minuter innan det var dags att köra hem till Linköping igen.

Efter tankning och tvättning var det så äntligen dags för frukost vid klockan 11. Efterlängtat, minst sagt...

 

Eftermiddagen bestod av linje 30 till och från Åtvid och så avslutningsvis en linje 38 till Kisa. De sistnämnda turerna kördes med en buss där biljettmaskinen strejkade. Vet inte hur många gånger jag fick säga: "Det är bara att kliva på, för biljettmaskinen är trasig idag..." Alltid med samma engagemang och leende såklart. Man får ju inte verka uttråkad inför passagerarna. :)

 

Nu är jag äntligen hemma och har fått lite mat i magen. Nu ska jag lägga upp fötterna på bordet, dra upp tröjan över magen, pilla naveln och titta på tv.

 

Kvällens tips är "Gotham" klockan 21:00 på tv4. En asbra serie, särskilt om man som jag gillar Batman. Detta utspelar sig under Bruce Waynes barndom och riktar in sig på James Gordons liv som kommisarie i GCPD.

 

Ha det fint nu, kära vänner!!