Leandertalaren

 

Idag var jag otroligt nära att krocka.

Jag har nog faktiskt aldrig varit så nära en smäll, när det har att göra med andra trafikanter.

Jag har krockat med vilt ett par gånger, och varit riktigt nära vilt ytterligare några gånger, men har alltså aldrig varit såhär nära kontakt med en medtrafikant.

 

Jag körde min buss i bussfilen nedför Malmslättsvägen i Linköping. Jag hade en stor dubbeldeckare, och höll mina 40 km/h. Jag närmade mig rödljusen där Parkgatan och Videgatan möter Malmslättsvägen.

I det vänstra körfältet stod en rad bilar vid rödljuset. När jag närmade mig släppte jag gasen för att motorbromsa mot rödljusen som just då slog om till grönt.

Jag hade ju rent framför mig så jag rullade på utan att bromsa.

Längst fram i det vänstra körfältet stod en körskolebil som skulle svänga vänster. Då möte komstannade den bilen till innan den svängde. Jag blev lite vaksam då jag av erfarenhet vet att bilarna bakom den som ska svänga vänster kanske kan svänga ut och runda den vänstersvängande bilen, detta trots att det kommer en buss i bussfilen bakom dem.

 

Jag närmade mig korsningen och tänkte att det nog är lugnt ändå. Bara den vänstersvängande bilen och den som är precis bakom kvar för mig att passera.

 

Plötsligt svängde bilen som står bakom den vänstersvängande ut precis framför mig.

Jag ställde mig på bromsen och väjde höger. Så långt höger som går utan att plöja in i refuger och lyktstolpar alltså.

Bilen som svängt ut framför mig hamnade jämsides med mig. Det var en man som körde den, det hann jag se. Han gasade iväg och körde vidare. Jag samlade mig och rullade vidare nedför Malmsättsvägen. Jag såg hur mannen fortsatte rakt fram nedför Drottninggatan och sedan körde in på P-huset Akilles.

Det var dit han hade så bråttom alltså, tänkte jag för mig själv.

 

När jag kommit ner till Resecentrum och mina resenärer håller på att kliva av bussen så kommer en tjej fram till mig. Hon satt under resan vid bordet bakom mig i bussen. Hon sa att hon sett allt. Att mannen som nästan körde på oss satt och pillade med sin mobil. Hon var jättearg på honom och sa att sånt borde vara förbjudet, för det kunde lika gärna smält ordentligt idag.

Jag kunde bara hålla med henne.

 

Hon avslutade med att tacka så mycket för skjutsen och för att jag agerat så snabbt och när hon klivit av vände hon sig om, såg på mig och sa med ett litet leende: "Kör försiktigt..." 

 

Det värmer när passagerare ser och stöttar en som förare. Även om man är yrkesmänniska, och har tusentals mil bakom sig, så får man adrenalinpåslag när något händer. Man blir lite knäsvag och man funderar på hur man skulle agerat, om man gjorde rätt eller fel.

Idag har jag kommit fram till att om jag handlat annorlunda så hade det slutat med en smäll.

 

Nu ska jag fixa några smörgåsar till imorgon bitti. Sedan ska jag sova sött.

 

Jag önskar er alla en god natt, och ber er alla att kolla er "Döda vinkel" en extra gång när ni är ute och kör.

Det kan faktiskt gömma sig en stor dubbeldeckare där...

 

Puss och kram!