Leandertalaren

Ja.

 

Det är så.

 

38 dagar kvar.

 

Om 38 dagar gifter jag mig.

 

Helt otroligt...

 

Planeringen fortskrider. I lördags var jag och Jenny inne på Guldfynd och lämnade in våra förlovningsringar. Hennes för att den skulle putsas upp för att kunna glänsa ikapp med vigselringen som vi köpte i vintras och som sedan dess ligger i tryggt förvar, och min för att den ska graveras med vigseldatumet.

Jag är således ringlös fram till den stora dagen. Och jag måste säga att det känns skumt. Att se vänster ringfinger helt naket. Att inte känns ringen som alltid sitter där annars. Att se den lätta solbrännan som lämnat ett vitt tunt band på fingret.

Nej, jag längtar tills den åter sitter där. 

 

Annars då. Jo, Jenny var och provade klänningen igen för att den skulle läggas in lite och sys till lagom längd och så vidare. Jag har ännu inte sett klänningen, men jag är så säker på att Jenny kommer bli den vackraste bruden Kinda någonsin skådat.

 

Bil har även det ordnat sig. Man ska ju åka lite flådigt från kyrkan, sägs det. Det höll på att skita sig. Samtidigt som vårat bröllop ordnas nämligen en cruisingdag i Kisa Folkets Park. Varenda jänkare tänkte befinna sig där hela dagen. Ve och fasa!!!

Men det löste sig, tack vare goda släktingar. Eller ja, släkt i släktingar kanske man ska säga. Min svågers syster med familj har en Ford Falcon. Komplett med "Nygifta"-skylt och allt. Kommer bli så fint! 

 

Närmast på agendan står nu ett möte med våran vigselförrätare. Helena Savén. Vi ska träffa henne i Tjärstad kyrka på minuten en månad innan vår vigsel. Slumpartat...

Kommer bli så roligt att träffa henne igen. En underbar präst och en fantastisk människa som man blir glad av att träffa. Härligt att hon ska få delta på vår stora dag, tycker jag.

 

Dagen därpå ska vi träffa bröllopsfotografen och så ska vi ha ett planeringsmöte med Åby Säteri och Annas Café. Med andra ord de som har hand om festlokal och catering.

 

Det rullar på, med andra ord.

 

Nu kan jag även medge att nervositeten börjar krypa sig på. Inte så mycket "kalla-fötter" utan nervositet för att man ska glömma något viktigt. 

Eller för den stundande svensexan, såklart... Där snackar vi ångest för en kontrollfreak som jag. Att inte ha en aning, liksom... Scary.. 

Men roligt! Är helt säker på att det kommer bli fett kul! Vad som än kommer hända.

 

Nu ska jag laga middag åt min blivande hustru.

 

Ha det gott, vänner!